Angående livet!

Allt är grått och så tätt inpå. Väggarna kommer närmare, jag vill härifrån försöker andas men får ingen luft. Allt kommer närmare jag är instängd, jag är fängslad. Jag är fängslad i mina livsrutiner och inget ljus kommer från andra sidan där är det mörkt och allt jag ser är pennor och böcker. Jag känner ingen glädje utan mest ångest och sorg. Något behöver hända vad som stort eller litet spelar ingen roll men nu! Innan mina livsrutiner gör så att jag går itur.  Så instängd fängslad och begränsad det är jag. 

 

 

Inget att se fram emot, inget att längta efter det enda jag ser är att jag lämnar ljuset för att fortsätta in i mörkret. Så dystert men jag kan inte vända tillbaka det går inte. Vad gör man när man inte har något att längta efter? Studenten, visst men det är så långt kvar det går inte att längta efter även om jag ser en glad Johanna med en xide i handen och ett leende på läpparna. Men det är för långt kvar. Vägen dit är den mörkaste jag sett och just nu kan ingen göra den ljus inte ens jag. De andra får saker serverade på ett silverfat men här sitter jag och käkar min mat i mitt spruckna porslin. 

 

Ja vet inte vad jag ska säga om texterna ovan mer än att de beskriver exat vad jag känner just nu! ush jag vet att man inte ska klaga när man har familj, hund och pojkvän. Men inget av det hjälper nu i skrivande stund då ingen vet eller förstår. Det ända de kan och säger är kämpa du är duktig det löser sig. Visst det löser sig och jag kämpar men jag är trött på att kämpa och vem är det som får lösa allt jo jag! Jag behöver något att se fram emot även om det är en liten skit grej som att äta på min favorit resturang eller gå ut eller bowla vad som men jag orkar inte med detta liv längre det måste ske något. Det har gått aldels för många dagar där det ser likadant ut. dagarna och timmarna bara går. Jag kämpar mig igenom dom. ussh det läskigaste är att senast igår så var jag på halkan och fick en sjuk adrenalinkick av det och det var så sjukt kul men idag är det som bortblåst och jag kan inte hitta glädjen i det längre! Vad är det som händer med mig? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback